Vandring vid Verkeån, Österlen augusti 2010

I augusti förra året åkte vi med ett par vänner till Österlen igen. Vi var där året innan också. Det är något speciellt med landskapet och ljuset där nere. Naturen är så vacker och så varierande och djurlivet och faunan fantastisk! Vi hyrde in oss på ett Bed & Breakfast som låg på gränsen till Drakamöllans naturreservat.

På morgonen tog vi vår bil och körde till Andrarum där vi parkerade. Precis intill så ligger det gamla alunbruket. Leden är välmarkerad så det är inte svårt att hitta.

Jag som gillar att fotografera har svårt att hålla tempot uppe emellanåt! Det är så mycket jag vill fotografera på vägen!

     Detta foto är taget förra året då vi gick i maj månad

Länge följer man Verkeån som slingrar sig genom landskapet. Då och då passerar vi vackra ställen som hembygdsföreningarna har bevarat. Det är underbart att det finns människor som jobbar för att bevara det gamla.

Efter några timmars vandring når vi Vantalängan där vi tar en paus och passar på att fika lite. Vi var inte ensamma där. En lärare hade tagit med sig sina konstelever ut i naturen och de satt och målade både akryl och akvarell. Det går att övernatta i den gamla stugan, men det finns inga britsar där. Man får sova på golvet. Det finns utedass och färskvatten.

       Vantalängan

Strax efter kommer man ut i ett mer öppet landskap. Vi tog en liten extra slinga som var blåmarkerad, innan vi forsatte mot utkanten av Brösarp. Det flög många Glador där och djuren gick lösa i hagarna.

       Glada på jakt

Det var en ganska kuperad terräng där vi gick. Inte så som man tänker sig Skåne i största allmänhet!

      Man får inte ha koskräck

Vi gick till Drakamöllans naturreservat, men leden delar sig norr om Brösarp. Väljer man att gå förbi Brösarp så fortsätter leden mot Kivik. Skulle man vilja kan man gå en slinga runt i trakten. T ex Andrarum-Brösarp-Drakamöllan-Hörröd-Agusa-Verkasjön-Andarum. Det är lite svårt att se hur långt det är, men jag skulle tippa på en ca 5 - 5½ mil.

Vi var ute i nästan 7 timmar på denna sträckan. Då gick vi i lugn takt och stannade och fikade och fotograferade en hel del. Det skall vara en njutning samtidigt som det är skönt att röra på sig!

     Vaksamt rådjur

Det är lite svårt att hitta kartor på Internet ifrån området. Jag beställde en karta från turistinformationen i Skåne. Den är över Österlenleden som är en del av Skåneleden. När vi var där så besökte vi en turistbyrå där vi plockade mer broschyrer om bl a Verkeån och Christinehofs ekopark. 

       Drakamöllans naturreservat

Ni som inte har varit på Österlen....åk dit och upptäck så mycket vackert där finns att se!

        

Vasaloppsleden juni 2010

I somras gick vi på Vasaloppsleden igen. Vi gick från Tennängskojan tillbaks till Berga By i Sälen. En sträcka på knappt 30 km.

För några år sedan gick Janne hela Vasaloppet på två dagar. 46 km första dagen och 44 km andra dagen. Jag åkte bil och mötte upp honom lite då och då. När han kom till Mora stod jag vid Vasaloppsmålet med min egenhändigt gjorda blomsterkrans.

                          Mannflogården   http://www.mannflogarden.com/

Vi bodde på Mannflogården igen. Ett underbart litet B&B som ligger perfekt intill Vasaloppsstarten. Vill man ha självhushåll går det också bra! Västerdalälven går precis bakom huset. Där har jag fått sett bäver vid två tillfällen!

Vandringen går genom skiftande natur. Det växlar något oerhört. Ena stunden är det låg tallskog med mossa, nästa stund är det riktig trollskog med höga granar. Över myrarna ligger det spänger som man går på. Jämte växer hjortronen svåråtkomligt!

Vi var inte ensamma på vår vandring, men som tur var så fick vi inte sällskap med björnen som gått precis innan oss!

                          Avtryck från en björntass


Vi hade två dagar att välja på för vandringen. Vi väntade en dag för att slippa regn. Dag två var solig och varm. Men eftersom det var mjukt och vått i marken så upptäckte vi björnspåren. Lite skrämmande var det! Men chansen att få se björn är minimal. De är väldigt skygga.

                               Leden är välmarkerad så det är inte svårt att hitta

                          En fikapaus vid en bäck (fotograf: Janne)

När man inte vandrar hela leden utan delar upp den, så måste man ha lite hjälp. Det går inga bussar längre mellan Sälen och Mora. Vi ordnade skjuts med vår hyresvärd. Han körde oss till Tennäng och så gick vi tillbaks. Men många går leden med större packning och ligger över i stugorna som finns utmed leden.

Längtar till sommaren då man kan vara ute och njuta!

Amalfikusten oktober 2010

I början av oktober så åkte min man och jag tillsammans med ett par vänner till Amalfikusten i Italien. Vi bodde i Maiori. Vi åkte med en resebyrå som arrangerar vandringsresor. Det är bekvämt på många sätt att åka så. Man vandrar med en guide och det står alltid en buss som tar dig till och ifrån vandringarna. Nackdelen är att det är ganska många människor med och alla är inte lika vana vid att vandra. Så vi som ville gå lite snabbare fick vänta länge emellanåt, för att gruppen skulle samlas ihop. En del av vandringarna var också lite för korta för vår smak. Men så vackert där var! Jag kom på mig själv säga: -Så vackert här är! minst 50 gånger varje dag! Vi hade dessutom en otrolig tur med vädret!

                          Maiori

En av dagarna gick vi på "Gudarnas stig". Vi vandrade från Positano upp till byn Bomerano. På vägen passerade vi byn Nocello där vi dukade upp picknick vid ett litet torg.

                                Positano

                            

                     Vandringen på "Gudarnas stig" har börjat

                     Utsikt från "Gudarnas stig"

Jag kommer att återvända till Amalfikusten. Dels för den underbara naturen men också för den goda maten och de trevliga människorna.